- Just nu gör jag research åt ett antal kommuner i Stockholmsområdet, som vill utveckla sin vägledningsverksamhet. Jag undersöker hur det ser ut på det här området inom EU, berättar Sussi Thure. - Jag har också hjälpt Skolverket med webbplatsen utbildningsinfo.se. Företag anlitar Sussi Thure för individuell karriärplanering och kompetensutvecklingsplaner för de anställda.

Hon tycker att det är det som är så roligt med jobbet, att hon får möjlighet att göra så många olika saker och hela tiden tvingas lära sig nytt.

- Men det allra roligaste är ändå fortfarande att få träffa ungdomar på väg ut i livet, säger hon, att få chansen att ge dem en puff på vägen och visa på möjligheter och stärka deras självförtroende.

Vilken är den största skillnaden för dagens ungdomar jämfört med för 25 år sedan?
- Egentligen är det inte så stora skillnader. Det är samma ångest! konstaterar Sussi Thure. Men, fortsätter hon, det är klart att samhället har förändrats. Möjligheterna att jobba och plugga utomlands har ökat enormt. Förut var det en liten, liten grupp som gjorde det. Sen tycker jag också att konkurrensen och betygshetsen har ökat idag.

Vad är din viktigaste uppgift som studievägledare?
- Det är att förmå ungdomarna att se fler alternativ och skaffa sig kunskap om alternativa vägar. Många har en tydlig bild av vad de vill göra och om det inte går att genomföra är livet slut! skrattar Sussi och härmar en tonårings dramatiska mimik och gester.

Hon pratar också mycket om hur viktigt det är att lära eleverna att kritiskt granska informationen de får från exempelvis högskolor. Hon är bekymrad över högskolornas sätt att marknadsföra sina utbildningar och menar att de flesta ser högskolorna som myndigheter och utgår från att informationen därifrån är korrekt och saklig. Det är baksidan av valfriheten, en sida som vi ännu inte har lärt oss att hantera, enligt Sussi Thure.

- Det viktigaste är att människor gör medvetna val som bygger på kunskap. Här fyller SACOs Studentmässor och Välja yrke en viktig funktion med SACO:s och förbundens samlade kunskaper om högskoleyrken och arbetsmarknad. Samtidigt vill jag understryka att ett mässbesök kräver förberedelse och efterarbete. Det märks direkt vilka elever som förberett sig när de kommer till mässan.

Vems ansvar är det då att eleverna har tillräcklig kunskap för att fatta medvetna beslut?
- Individen har definitiv ett stort eget ansvar, hävdar Sussi bestämt. Jag blir så otroligt arg när elever kommer tillbaka efter att ha gjort sitt val och säger 'Det var det ingen som sa'. Om man har kapacitet att läsa på högskolan, så måste man ha kapacitet att ta reda på den information man behöver och ha ett kritiskt förhållningssätt till denna.

Samtidigt anser Sussi Thure att skolan har ett ansvar att lära ut tekniker för hur man går till väga för att hitta information, till exempel om hur arbetsmarknaden ser ut. Hon tycker att rektorerna ofta bara ser till om eleverna följer läroplanen och får sina slutbetyg. Vägledning prioriteras ofta bort.

- Det är så fyrkantigt! utbrister hon. Min dröm är att det skulle finnas ett engagemang i vägledningsfrågor bland all skolpersonal.

Ett annat önskemål från vägledaren är att det skulle ingå en kurs i karriärplanering på gymnasiet, som sedan kunde följas upp av vägledning i grupp. 

- Individuell vägledning är ju både tidskrävande och dyrt, konstaterar hon. Man ska inte överdriva behovet av vägledning, många fattar beslut rationellt och bra på egen hand i sin egen takt!

Vad ville du själv bli när du var ung?
- Jag hör till dem som valde fel - redan på gymnasiet. Jag hoppade av efter ett år och prövade på olika jobb. När jag var i 25-årsåldern vill jag börja plugga igen och letade efter en kort utbildning som jag kunde komma in på med mina dåliga betyg, säger Sussi lite självironiskt och ler. Jag tänkte att som studie- och yrkesvägledare skulle jag ha nytta av att ha jobbat med lite av varje. På den vägen är det - och senare har jag läst vidare både i Sverige och USA och undervisar nu även på högskolan.

Sussi Thure avslutar vårt samtal med att tala sig varm för den svenska traditionen som ger möjlighet för ungdomar att ta ett eller flera sabbatsår efter gymnasiet för att resa eller jobba. Då kan de utveckla sidor av sin personlighet som inte kommer till sin rätt under skoltiden. Men, poängterar hon, man måste ha en plan för den här tiden, och fylla den med vettiga saker som verkligen ger en bredare erfarenhet.